Whispers from the Past

May 14, 2010

Beware the man of one book
Image by pyth0ns.

I did not start to think of myself as an amateur writer until a few years ago — shall I be honest, it is not more than two years ago, perhaps three. A friend remarked on a short story I described a picture with, that it would make the perfect beginning of a book. That, in addition to my friend being a writer, inspired me to follow her advice and turn the few lines into a book.

It proved hard, to not say impossible. I worked on and off on the plot for almost two years until deciding it was a hopeless case and that I should leave it and pursue other projects. And so I did; my next story currently growing one chapter at a time whenever inspiration strikes.

Yesterday, however, I remember the story I had abandoned and all but forgotten. I was on the train, riding through the most wonderful beech forests and rolling hills, when I all of a sudden realised that was the very kind of world my very first story was supposed to have been set in.

And, no sooner than I had thought that though, the main character of my forgotten story waltzed into my consciousness with pleading eyes, wondering why she had not heard from me in such a long time.

At that moment, I wondered the very same thing.

And the more I thought about it, the more I realised I am not over her story; I simply do not know how to handle it. In order for her story to be written a fair amount of research is due, but due to the nature of the story itself, I am unsure whether the final product will be worth the effort I would be required to invest in it.

It is food for thought, indeed!

I do have to admit, that I am one of those dreadful people who likes to see results. I do not undertake a project unless I know some success can be derived from it. If I spend hours and hours without end contemplating a story, and months painfully typing it down, I would like to one day see it being enjoyed by others; justifying my hard work.

My forgotten story is however not the kind of story I think would have any chance of ever reaching the hands of others, which brings me to the dilemma which made me abandon my character the first time around; I love her and her story, and I want everything I intended to happen to her to come true, but I don’t believe in the story per se.

It’s painful, to say the least!

But, I am curious, if any of you who read this are writers, have you ever been in the same situation which I have found myself in? How did you solve it? Is there a point in completing a story for personal satisfaction alone? Anything else that comes to mind? Or, do you think some stories are best left short, allowed to speak for themselves?

The Story:

A heavy book lies on a table, its cover says it is several centuries old.
As it is opened, it screams, blinded by the light its pages have been hidden from for so long.
A cloud of dust rises from the ancient pages, the old parchment fragile and dry.

From one of the pages, a face looks out on the world.
It is the drawing of a young woman, who studies the world with interest.
When she was shut inside the book for the last time, the world was so different from what it is now.
She wants to be part of it, but can not as the parchment she is drawn on is the only border she never will be able to cross.

Advertisements

16 Responses to “Whispers from the Past”

  1. Vil Says:

    Jag höll på att markera dig som spam av missatg! D: Det var 27 stycken uppenbara spam-comments, körde mark as spam på “all”, tur att jag dubbelkollade!

    Jag skall jobba med min blogg snart, typ idag. Efter att jag tränat.

    ICH WILL STARTA TRÄNINGSBLOGG JAH? XD

  2. Vil Says:

    Åh och inte kan jag stava heller. Och min bild på den här kommentaren är för gammal, hur går man in och ändrar det nu igen…

    Jag har glömt för mycket av det här!

  3. vilul Says:

    Så klart du får! :) Det är bara att titta in om några timmar, när någonting mer har hänt.

    Jag har en högst temporär header för tillfället, men knowing me kommer den att hänga med i flera veckor! xD Om inte månader. Om inte resten av året ut.

    Men ehm sedan måste jag hitta en massa blogglistor att lista mig på, och i en helt ny spännande kategori dessutom! Fastän lite skrämmande, har inte riktigt varit inne i det här facket förut och att jag skall dit och rota är väl mest en impuls jag har fått.

    Nu måste jag klä om till middagen. Jag skall svara på ditt FB-meddelande senare. c:

  4. vilul Says:

    AAH ser du mig listad som vilul?

    Hjälp.

  5. vilul Says:

    Det var ett panikanvändarnamn som jag skapade för Gravatar när jag inte kom på något bättre.

    Men kanske blir det så hos dig också eftersom gravatar samarbetar med wordpress.com, idk. owo

  6. Vil Says:

    Testar om det händer igen, nu har jag fått en vanlig kommentarsruta istället! :) Och kommit igång lite med min blogg, även om den inte på långa vägar är lika snygg och genomtänkt som din. c: Men det siktar jag å andra sidan inte heller på.
    Kram!


  7. I don’t *really* write for other people… I write because I get the same kind of enjoyment from the process as I get from reading. I get to inhabit a fictional world for a few hours at a time, and I know I won’t be disappointed by the ending (or, if I am, I can change it!).

    Editing, on the other hand, is a task I undertake solely for the benefit of the reader.

    So if it were my story, I would probably write it, and then not edit it (if I really thought no-one else would want to read it – which is a different question entirely).

    I also have a very long list of things “to be written” – when I finally have time to do them justice…..

  8. Vil Says:

    Alltså jag har ramlat av. 8D Ibland. Men man ramlar ju inte i någon vidare fart och förstår oftast när man är på väg att göra det så att man kan dämpa fallet. Oftast sitter man på den eller ligger på golvet, så då är det ju inte heller någon fara.

    Jag har förresten mina aningar om det första stycket i ditt inlägg… Syftar det på den bilden jag tror att det gör?

  9. Vil Says:

    Ärligt talat gör jag det också egentligen, innerst inne. Konditionsträning är inte min grej men jag plågar mig med det ändå för jag behöver kunna springa till tåg / bussar osv utan att känna mig för svag. xD Och så vill jag hänga med på lite snabbare gruppträningspass också. Men någon löpare/cyklist, det kommer jag inte att bli.

    Alltsåeh. Jag planerar hit och dit ibland och ändrar runt saker i mitt huvud, men det här med produktivt skrivande… Det är en slow, slow process for me. Jag ritar inte så mycket just nu heller, har inte riktigt haft inspirationen.

  10. Vil Says:

    Jag hade inte ens lyckats se några blommor, tror inte jag registrerade dem. 8D Tror mest jag tänkte “Åh, somrigt!”

  11. Vil Says:

    Soovaaa.

    XD Jag har skickat ett mail som svar på FBgrejen, FB var majorly glitchy.

    ehrmtnghn jag glömde vad du skrev i kommentaren till mig precis, det var något med en nedräkning tror jag. 8D Mitt korttidsminne är inte vad det borde inatt, det är hormonernas fel. JAJA. xD

    Du är så effektiv med ditt skrivande. c: I am mucho impressed. Själv är jag som sagt mer en drömmare än en som faktiskt producerar något, men då får det vara så ett tag. BUT I HAS ACCEPTED IT, yesihave.

    Haha åh ja nu har nivån på mina kommentarer sjunkit rejält känne rjag, men mind you det är över midnatt här så det är ok. och normalt, säger vi.

    Jag återkommer med något normalare senare. xD Godnatt nu!

  12. Vil Says:

    Ibland kan man undra om jag är det, det tog mig tills nu att bestämma mig för att orka sätta i mina linser och det var bara för att jag lade av mig glasögonen någonstans och inte kunde hitta dem igen. xD

  13. Vilhelmina Says:

    Nu tror jag att jag har fått den här Gravatargrejen att fungera så som jag vill ha den! :D

  14. Vil Says:

    Vad härligt det låter! Jag har också funderat på att åka långt bort och bara promenera där, men eh. Jag har typ Bålsta, Märsta, Gnesta osv att välja på, inte lika kul som engelska landsbygden. XD Mycket färre herrgårdar dessutom.

    Du borde lägga upp en recension av promenadrutten på din blogg. *ninjas*

  15. Vil Says:

    Du får spara inlägget tills du kommer hem då!

    Och that sounds like a plan. c:

  16. Vil Says:

    Yeey! Jag skall läsa om en timme eller så, har ett tvprogram jag måste passa nu så jag bara express-svarar på kommentarer för tillfället. xD


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: